längtan
” Om jag sätter mig på ditt ansikte, när du ligger ned” säger hon ”är det då sant att du inte kan flytta på dig?”
Han nickar.
”Men hur tillfredsställer jag dig?” frågar hon.
”Kom ska du få se” säger han.
Han har ingen känsel från bröstvårtorna och ned. Men hon gör helt rätt. Kyssar honom mjukt på munnen, kinderna och på halsen. Samtidigt smeker hon honom i håret. Långsamt rör hon sig uppåt. Slickar honom på läpparna. Vänder mjukt hans huvud. Avtecknar hans öra med sin tunga.
Han hör hennes upphetsade andetag. Känner hennes tunga i sitt öra. Han låter sin hand glida uppefter insidan på hennes lår. Hennes snabba andetag avslöjar henne.
”Vänd mig på sidan” säger han
Hon vänder honom på sidan.
”lägg dig upp-och-ner bredvid mig” ber han.
Han vet hur det ska göras. För han har provat det förut. Med det har inte hon. Så för att njuta av leken så mycket som möjligt, är det viktigt att han är fantasifull. Att han talar om för henne, vad hon ska göra, med honom, med sig själv, med dem bägge. Han måste förklara vad han vill göra, och hur hon kan hjälpa honom realisera hans söta drömmar. Hon måste vara uppmärksam. Läsa av hemligheterna i blicken han sänder henne. Han är inte blyg. Det behöver inte hon heller vara. Det är ju bara de två.
Han ber att hon slickar honom på halsen igen. Slicka honom i örat. Smeka honom i nacken. Det är skönt, tycker han - likväl som hon tycker att det han gör med henne är skönt. Hans arm ligger utsträckt mellan hennes ben. Underarmen har den rätta längden. När han böjer armen, ryser hon i hela kroppen. Hans hand – fingrar – har smekt på det rätta stället.
”Flytta dig lite åt höger” säger han.
Nu går det bättre. Hon glömmer nästan honom. För en stund. Sen är hon åter tillbaks.
”Hur blev det med din fråga” säger han ”om jag kan flytta mig?”
Hon ler retsamt. Och gör sig redo för att sätta sig.
Nyårskyssen paxad?
Vet inte riktigt om det står helt still i skallen på mig, eller om det bara är för mycket att ens försöka hantera.
Känns som dagarna är suddiga drömmar som bara tickar förbi. På nätterna, när det plötsligt blir tyst i huset, inga fler vänliga leenden som jag tror döljer någon form av medlidande stannar tiden. Tystnaden påminner om tiden under vattnet. Inte ens ett ända andetag som avslöjar att man lever eller om något nytt väntar. Endast dåva slag från bröstet tyder på att tiden inte står still. Bilderna föll likt höstlöven från ett träd redo för mörkare tider.
Bilderna har gått över till tankar nu. Inte tankar om varför, inga om möjligheterna att jag ska bli bättre. Utan tankar om er. Ni som oavsett vad får mina dåva små hjärtslag att kämpa vidare. Som fortfarande ser mig som den jag är...på gott och ont. För oavsett var ni befinner er, så har somliga alltid en plats i min säng! :D
Gott nytt!
mormor.
Hon har lärt sej tyda norrskenet
och vet
att en krokig fjällbjörk
inte är tämjd
inte är kuvad
den
dansar
Vad händer egentligen?
Det finns löften i mängder som jag brutit, men jag svär av hela mitt hjärta att jag alltid älskat dig.
Tyvärr kan jag inte längre locka eller charma med annat än kärlek och sanningen.
Jag fick dig att le, förhoppningsvis för den jag är.
Du fick mig att leva igen, tyvärr var jag för rädd att uppskatta det.
Du gav mig så fruktansvärt mkt.
Du var personen som lämna en plats vid din sida,
ibland var jag för rädd för att ta den.
Det var dig jag hade i tankarna när jag vakna om mornarna,
en annan som dela min natt.
I jul tänker jag på dig.
Lack of faith
Ice cold winter dancing outside my window
I light up a candle, I poor my self some tea.
Inside I'm laughing at how easy it can be
But still the lack of faith in me, like yesterday.
När jag ser mig själv i spegeln, så är det inte längre tårarna på min kind som fångar mig.
Inte heller att det liv jag så nyligen spelade är glömt och förgånget.
Det är så lätt att låta mörkret inom en känna sig så liten.
Försöker minnas när jag sist såg mig le.
Trodde inte jag skulle bli tvungen att gå igenom mer.
"don't be afraid"
Göteborgs liv
