Nyårskyssen paxad?
Inte direkt så att jag försöker dölja att även jag har trillat på läpparna, dragit en lögn här och där, skrivit saker som är tagna från tomma intet. Kanske som en ursäkt för att ja vill att människor ska hålla sig undan...vad vet jag. Rätten att skylla står endast i handen på den eniges lidande. Det jag skrev med så blodröd passion för att övertyga min kärlek, eller det jag så trofast ....Vad försöker ja lura egentligen. Inte för än kroppen är förlorad, nätterna är mörka som aska ser man sina fel, och avundas dem som fortfarande älskar en. Det är en sak att älska..en helt annan att få det att hålla. Jag trodde att vår kärlek just hade börjat, somliga säger att det ligger i det förgågna. if you don't intend to see it through, why ever start?
Vet inte riktigt om det står helt still i skallen på mig, eller om det bara är för mycket att ens försöka hantera.
Känns som dagarna är suddiga drömmar som bara tickar förbi. På nätterna, när det plötsligt blir tyst i huset, inga fler vänliga leenden som jag tror döljer någon form av medlidande stannar tiden. Tystnaden påminner om tiden under vattnet. Inte ens ett ända andetag som avslöjar att man lever eller om något nytt väntar. Endast dåva slag från bröstet tyder på att tiden inte står still. Bilderna föll likt höstlöven från ett träd redo för mörkare tider.
Bilderna har gått över till tankar nu. Inte tankar om varför, inga om möjligheterna att jag ska bli bättre. Utan tankar om er. Ni som oavsett vad får mina dåva små hjärtslag att kämpa vidare. Som fortfarande ser mig som den jag är...på gott och ont. För oavsett var ni befinner er, så har somliga alltid en plats i min säng! :D
Gott nytt!
Vet inte riktigt om det står helt still i skallen på mig, eller om det bara är för mycket att ens försöka hantera.
Känns som dagarna är suddiga drömmar som bara tickar förbi. På nätterna, när det plötsligt blir tyst i huset, inga fler vänliga leenden som jag tror döljer någon form av medlidande stannar tiden. Tystnaden påminner om tiden under vattnet. Inte ens ett ända andetag som avslöjar att man lever eller om något nytt väntar. Endast dåva slag från bröstet tyder på att tiden inte står still. Bilderna föll likt höstlöven från ett träd redo för mörkare tider.
Bilderna har gått över till tankar nu. Inte tankar om varför, inga om möjligheterna att jag ska bli bättre. Utan tankar om er. Ni som oavsett vad får mina dåva små hjärtslag att kämpa vidare. Som fortfarande ser mig som den jag är...på gott och ont. För oavsett var ni befinner er, så har somliga alltid en plats i min säng! :D
Gott nytt!
Kommentarer
Postat av: Sylvia
Hej Daniel. Blev glad när jag hittade in på din blogg. Längesen man träffade dig eller ja överhuvudtaget pratade med dig. Men jag hoppas verkligen att du har det så bra du kan, efter omständigheterna. Vill bara önska dig ett gott nytt år. Och bara så du vet så varje gång jag lyssnar på "knocking on heavens door" så tänker jag på dig när du spelade & sjöng så fint i Aulan på centralskolan. Jag vet att det var ett tag sen. Men, went right into the heart! Keep going och ta hand om dig. Kram / Sylvia 9b.
Trackback
