Vad händer egentligen?

Ännu en tidig morgon med hopp om att saker och ting ska kännas lite lättare. Kanske är saker och ting faktiskt menat att såra. Även i armarna av din älskade kan löften inte tolkas som annat än osannolikt. Inte för än vinden vänder, när längtan inte är lika stark kommer du minnas tiden vi hade tillsammans. Kommer du stanna hos mig? Kan jag räkna dig till en av mina kära fram till denna ängs slut? Kan du berätta om vem jag var när stigen vi följts åt tillsammans har sitt slut?.
Det finns löften i mängder som jag brutit, men jag svär av hela mitt hjärta att jag alltid älskat dig.
Tyvärr kan jag inte längre locka eller charma med annat än kärlek och sanningen.



Jag fick dig att le, förhoppningsvis för den jag är.
Du fick mig att leva igen, tyvärr var jag för rädd att uppskatta det.
Du gav mig så fruktansvärt mkt.
Du var personen som lämna en plats vid din sida,
ibland var jag för rädd för att ta den.
Det var dig jag hade i tankarna när jag vakna om mornarna,
en annan som dela min natt.
I jul tänker jag på dig.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0